Slutet gott allting gott

Idag skulle jag enligt färdplanen jag gjorde upp innan min tur haft en vilodag uppe i Kilpisjärvi efter besöket vid Treriksröset. Jag kom dit 21 dagar i för tid och det är jag glad för. Vädret var toppen, vilket det inte verkar just nu. Dessutom startade mygg och turistsäsongen samma dag jag lämnade Karesuando.

Det tar tid att smälta denna resa som för mig nog har tagit lite mer än jag förstod när jag kom hem. Ovan som jag var med att cykla så har jag fortfarande lite krämpor med domnade fingrar, knä och rygg. För övrigt gick ju allt helt utan intermezzon. Endast ett byta av bakdäck, en förebyggande åtgärd som skedde i Bollnäs då däcket jag hade började se slitet ut. Jag räknade före start att jag skulle ha mest medvind från syd men så blev det inte. Nordlig motvind i stort sett hela vägen från Linköping.

Högsta hastigheten jag uppnådde var 53 km/tim i en Hälsinge nerförsbacke. Bästa snitthastigheten uppnådde jag mellan Norsjö och Boliden ca20 km/tim, svagt nedför och lite medvind för en stund.

Det finns mycket att säga om alla ställen jag varit och besökt från skogsbryn till det fina vandrarhemmet i Kilpisjärvi men jag nöjer mej med att nämna följande.

Bästa campingen var Lycksele med sitt fantastiska servicehus, rena lyxhotellet. Ville knappt lämna huset för att återgå till det kalla tältet.

Sämsta campingen var definitivt Rännuddens camping nordväst om Norsjö. Campingen var inte iordningställt, ingen värme och mycket smutsigt och oreda i köket.

Övertorneå camping var mediokert men med ett pris som översteg Lyckseles 180 kr/dygn för ett litet tält gjorde att platsen inte hamnade på min favoritlista direkt.

Jag hade förväntat mig att möta fler cyklister efter vägen men jag kanske var ute lite väl tidigt för det. De flesta cyklister jag såg och mötte var längs Tornedalen.

Att nu luta sig tillbaka för att granska bilderna från resan är en fröjd och det brukar bli ännu trevligare efter något år eller så.

Det blev 42 nätter varav 25 på camping, 11 på vandrarhem, 2 på hotell och 4 i det fria.
Snittkostnaden för boendet blev 195 kr/natt enbart för camping 145 kr

Utrusningen var väl anpassad även om det blev i tyngsta laget. Jag använde allt utom de verktyg jag packat ner. Lämpligt med fem byten, vilket innebar tvätt ca var 10 dag. Tältet, cykelväskorna och ponchon från Vaude och inköpta hos Bison outdoor.se fungerade mycket bra och allt var av hög kvalité och genomtänkta produkter.    

Tips till er som tänker göra en liknande resa. Träna mer cykling än vad jag gjorde alternativt ta det lite lugnare med kortare dagsetapper. Jag hade cyklat endast 20 mil varav 10 med packning (6 mil med full last) innan jag startade. Det är nog bra om man övar lite till. Träningen med gym tre dagar i veckan under fem månader var helt tillräckligt.

Till sist vill jag tacka all er som stöttat mig via telefon, Facebook, här på bloggen och på annat sätt. Det har varit av stor betydelse för mitt genomförande att jag ni varit intresserade av mitt projekt.

Jag anser med detta att här slutar denna blogg.

Cykeln och packningen åter hemma

Ja då var cirkeln sluten.
Igår kom cykel och packning hem igen och idag skall jag göra ett försök att skruva ihop den igen.

Vägen hem 1 juli

Hade svårt att sova för alla mygg som surrade inne i det lilla huset hela natten före hemresan. Vart kommer dom ifrån? Alla fönster, dörrar var ju stängda. Morgonen kom dock till slut och jag åt den sista Risifruttin, kramade ur den sista mjukosten ur tuben på det sista brödet och åt den sista bananen plus ett paket russin, innan jag gick till busstationen i Karesuando. Busstationen består av ett stycke skylt som det står Länstrafiken Norrbotten på. Ingen tidtabell finns uppsatt bara en stolpe med skylten. 6:40 skulle bussen utgå från stationen och jag var där i god tid, tio minuter före och klockan blev 6:40, den blev 6:45 och som storstadsbo började jag fundera på vad har nu gått fel. Har chauffören försovit sig, står jag på fel plats, har jag fått uppgift om fel tid. Då kom bussen 6:46 och det satt redan passagerare i den? Frågade inget betalade bara och satte mig. Färden gick denna underbara morgon genom ett vackert landskap. Det slog mig att jag såg mycket mer sjöar från den här höjden än från cykelsadeln. Mellan Idivuoma och Övre Soppero gled en älgko tätt följd av sin kalv upp på vägen. De stannade ett tag för att spana in bussen innan de drog iväg in i skogen igen. Efter ett kortare uppehåll i Vittangi där bussen fylldes på till nästa full fortsatt färden mot Kiruna. Strax efter Svappavaara pågick ett vägbygg. Skönt att sitta i bussen och slippa oroas över punktering eller irriteras över den gropiga vägen. Fick plötsligt internetkontakt på telefonen så jag bokade snabbt flyg till Arlanda innan jag klev av.

Kiruna tog emot med sol och värme. Konstaterade att maskrosorna här har kommit lika långt som dom hade i Trelleborg för över en månad sedan. Varje dag sedan jag startade har jag hört göken i något väderstreck men inte idag. Det måste betyda att nu är sommaren kommen till hela vårt land. Jag gick upp till den fin gallerian tog en fralla och en koppkaffe. Besökte den mycket speciella kyrkan, gick en sväng ner i Gruvstadsparken medan jag väntade in flygbussen.

På flygplatsen åt jag lunch innan SAS tog mig söder över. Från Arlanda och hem gick allt i snabb anslutande följd och jag var hemma strax efter klockan sex. Fick en fantastiskt god middag av min sambo. Sov hela natten med sammanhängande block som jag inte gjort på över en månad nu.

Efter 43 dagar med tågresa till Trelleborg, 283 mil på cykel och buss, flyg, tunnelbana följt av tåg/buss var jag åter hemma igen. HÄRLIGT!

Konstaterade på morgonen att detta också fört med sig det goda att jag gått ner 8 kg. Hur jag lyckades med att behålla denna fina matchvikt är en helt annan historia som jag kanske får berätta om någon annan gång.

Jag kommer här att följa upp med konklusion, lite data och så småningom en reflektion av detta lilla men för mig stora äventyr.